Recensionen är hämtad från www.gecko.nu, Text: Tatiana Castillo

Bok: Internatet

Att gå i friskola är populärare än någonsin just nu. Med alla sorters olika inriktningar tycks valmöjligheterna vara oändliga för dagens gymnasieelever.
I den verklighetsbaserade boken Internatet får vi följa Nina Cernolds möte med ungdomar med lite mer särskilda behov. De har placerats på så kallade HVB,

hem för vård och boende.

Med spänning antog Nina utmaningen att jobba på Barkbyskolan, ett internat för pojkar med olika slags beteendestörningar. En annorlunda pedagogik och ett samarbete med

speciallärare, terapeuter och psykologer var det som först lockade henne.
Men efter ett tag märker Nina att saker inte står rätt till på internatet.
 
Mycket tidigt in i boken byggs en kuslig stämning upp kring skolan och när man väl kommit över det första kapitlet är det svårt att inte vara lite nyfiken på att få veta mer.

Som en insider till en värld man kanske inte är så bekant med berättar Nina Cernold om sina skrämmande upplevelser på en skola där kränkningar och hot är vanliga inslag

i elevernas vardag.
 
"- Jag fick ett samtal från Davids mamma igår.
-Jaha! säger jag lite nyfiket. Vad sa hon då?
-Jo, hon berättade att David hade berättat för henne att han hade sett en vuxen sitta på ryggen på en av våra elever. Får de göra så? hade han frågat sin mamma [...].

Davids mamma lät så orolig och hon ifrågasatte om David verkligen är på rätt ställe. Hon sa att hon går omkring med dåligt samvete och funderar över hur David

egentligen har det här hos oss [...]. David har ju ganska livlig fantasi, sa jag till henne. Jag tror hon blev lugn efter samtalet.
Jag bara tittar på henne och jag förstår fortfarande inte varför hon berättar det här för mig." 
 
Då jag inte är så insatt i just det här ämnet var det med häpnad jag läste om vad vissa skolbarn är utsatta för varje dag, utan att någon vet om det.
I boken får vi till exempel läsa om 12-åriga Samuel som inte får ta i något annat barn då han måste "hållas kort, ha strama tyglar och inte ta några som helst egna beslut."
Eller om Ronny, utsatt för polisgrepp utan någon större anledning. 
 
Trots att all personal på skolan är väl medveten om vad som händer är det ingen som vågar kritisera systemet, utan istället skyddar de varandra. Även de som står lite

utanför verksamheten väljer att se mellan fingrarna, hör inget, säger inget.
 
Ninas berättelse får en att inse att det finns en parallell skolvärld som ingen tycks kontrollera särskilt noga. Trots att dessa vårdhem och även friskolor bekostas av

kommunen är insynen på hur verksamheten faktiskt fungerar väldigt liten.
Hur kan man tillåta detta och låta det gå så långt som i Ninas skola?
 
Internatet bjuder på riktigt intressant läsning, men det gäller att se det för vad det är, en dokumentation snarare än en skönlitterär upplevelse. Berättarstilen är tyvärr

förvirrande och det var svårt att finna ett flyt i språket.
Trots det är boken helt klart läsvärd och för dem som tyckte om Ondskan kan jag säga att den här är den mer verklighetstrogna versionen.
Är du något som helst intresserad av skolpolitik bör du absolut läsa den här boken.